Idag åker vi och hämtar de lilla monstret. Hon stannar hela nästa vecka tror jag. Det innebär tiiiidiga mornar, även om hon gärna sover till 11. Men hon är inte den enda som får kämpa som en idiot för att komma upp. För hela familjen tycker att de e jag som ska ut me henne på morgonen. Why? Trodde man hjälptes åt i en familj? Känner mig en aning mobbad, men thats life i guess. Men dagen spenderas hemma eller med någon. Har inte bestämt om jag orkar ta på mig annat än adidas å en tröja.